Life as a rockstar...

Ett uttryck säger att man mår som man förtjänar, men jag tvivlar på sanningshalten i uttrycket. Efter torsdags kväll bör jag väl mått som en gud igår?

Som vanligt efter en utgång är det många minnesluckor, men vafan, go hard or go die. Vaknade upp i igår, ska lufta blåsan som vanligt och märker att handfatet var fyllt av nudlar och kyckling. "Bra kväll igår", tänkte jag. Innan jag drog ut sa far min "du får i alla fall inte vara sjuk imorgon", så jag hade inte för många alternativ. Det vara bara att bege sig till skolan.

Kliver av bussen, spyr upp frukosten som bestod av ytterst lite yoghurt. Bra början på dagen, fuck me, I'm famous. Går på spanskan, för att 10 minuter senare gå därifrån med hänvisning till att jag inte mådde så bra, trots att jag mådde som en gud. Det blev toaletten, och lite galla ner i handfatet.

En lektion senare var det favorit i repris, gick på matten men drog mig nästan direkt. Hoppas fan jag fick närvaro på båda lektionerna. Min egna fyllecell fick bli toan, där jag somnade sittande på toastolen och försov mig till dopningsföreläsningen, och istället blev jag hemkörd av Richard. Lite "vattenfall" när vi skulle gå till bilen, men lyckades att inte kalva något mer, trots att enda födan jag fick i mig var pilgrimsmusselsallad.

Jag lyckades att dölja att jag var bakis för mor och far, vilket är jävligt fucking duktigt. Men vad förvätnas av en kung som mig? Det negativa med att vara bakis var att jag missade Betnér på Berså. Aja, får ta igen det någon annan gång.

Postar en bild som säger lite om hur borta jag i torsdags. Har absolut ingen aning vem killen jag står bredvid är, minnesluckan är ett faktum och ack så underbar.

Peace out, motherfuckers.